Jag jobbade i ihelgen vilket resulterade i att jag är ledig måndag och tisdag. 
Därför är den här jobbveckan den bästa veckan av mina jobbveckor. 
Det bästa med att vara ledig när man jobbar är att man blir så sinnessjukt effektiv, antar att det är för att 
man vet att det är en begränsad ledighet. 
Och den här effektiviteten är verkligen behövd kan jag säga. 
Julen har städats bort, det har dammsugits, städats, tvättats, kalasats, handlats och grejats. 
Egentligen skulle jag behövt vara ledig i flera dagar i sträck för att hinna med sådant som ofta bortprioriteras. 
Typ hälsa på folk, rensa förråd, gå igenom garderober och framförallt fylla på garderober. 
 
Imorgon jobbar jag igen och ikväll har jag Sh´bam pass på, den för mig nya, releasen. 
Jag har lite panik över det för jag har sannerligen legat på latsidan de senaste veckorna. 
Jag borde ha övat in den här releasen för längesen men så kom julen, nyår och en massa annat emellan. 
Så därför får jag stå här hemma, i köket, dansandes som en galning. Hoppas på att hjärnan kan komma ihåg allting till ikväll. 
 
 
Men hej!

Alltså vad jag kan sakna att sätta mig ner och skriva en massa meningslöst dravel! Lite nu och då får jag ett bloggsug som får mig att vilja springa till närmaste dator och skicka iväg ett litet inlägg.
Men, det har jag ju inte gjort. Inte på helt galet länge ju.
 

...Blev riktigt bra trots allt. Vi köpte hem pizza. Jonas såg på hockey och jag på Sofias Änglar. Tog en tripp och köpte godis och slutade med en film. Mycket lugnt och kanske tack vare det, vaknade jag med lite extra energi imorse. Såg en film i sängen, åt glass och tog oss sen en promenad i solen. En långsam promenad.

Men det gjorde mig helt slut så nu ligger jag igen. Men det blir bättre, det känns skönt. Igår började jag bli rädd över att jag alltid skulle må så här. Haha...

The view.

Nej, det funkade inte att tvinga sig själv att bli frisk. Ligger här i sängen idag med. Lika orkeslös som dag 1. När ska det vända!? Känns som att det kan ta evigheter, men känns det inte bättre på måndag så tar jag och ringer VC igen.

Så, hur besviken är jag över att hela vår inplanerade dag inte blev av? Sjukt besviken faktiskt! Men det är inte mycket att göra något åt. Barnen ska få sova över hos sin farfar och farmor iallafall. Jag och Jonas får beställa hem pizza och se på film ikväll istället.
Skönt att få sova hela natten också, trots att jag nästan inte gjort annat i 4 dagar.

Skönt att jag slapp mitt danspass imorgon. Det hade verkligen inte gått att genomföra det. Det är ett himla före bara att ta sig på toaletten, tänk då att hålla i ett 45 minuters danspass.

Min dagliga position, tänk att den där sovrumsTVn (som vi var lite skeptiska till en början för) skulle komma till en sån "nytta" direkt.

Jag har förflyttat mig från sängen till soffan. Har tillochmed fått i mig lite middag och satt mig i sittande position. Jag tänker alltså tvinga mig själv till att bli frisk.

Eftersom det känns som att jag har vätske/matbrist och inte känner mig särskilt sugen på något förutom glass, så trycker jag i mig glass. Gött!

Dock börjar jag känna mig lätt nervös över söndagen, mitt SH'BAM pass. Orkar jag verkligen med det?

Alltså det brukar pratas om "amninshjärna", att man alltså blir lite (extra) virrig och förvirrad under tiden man ammar. Jag undrar ibland om min hjärna fortfarande tror att jag ammar även om det det är mer än ett år sedan sist. Jag är så sjukt tankspridd, förvirrad och virrig så jag rakt blir trött på mig själv.

Jag tappar bort min telefon (som alltid är på ljudlös utan vibration) kanske 10 ggr om dan, MINST. Min börs söker jag minst en gång om dagen. Sen förlägger jag kläder jag plockat fram till barnen eller till mig själv. Jag tar med mig tvdosan in i köket och lämnar den där när jag går tillbaka till tvrummet. Jag glömmer bort var jag lägger nycklar och viktiga papper.

Men en händelse som ni garanterat minns är ju händelsen med MAX och bilnyckeln. Där vår enda bilnyckel försvann när jag var på Max själv, med barnen. Jag orkar inte tänka på det men historien finns i arkivet.

Iallafall, det här med nycklar och Max fick historien att upprepa sig. Den här gången hade jag, Jonas och barnen varit på Max och ätit. Väl hemma skulle Jonas fixa någonting med bilen så jag tog hans nycklar och skulle låsa upp dörren. Min hemnyckel är lite trög att få i och att vrida runt, därför tänkte jag inte så mycket på hur svårt det var att få in Jonas nyckel.
Men det visade sig, när jag tagit i och försökt vrida runt nyckeln, att jag tryckt in fel nyckel i låset.

Så kommer vi till den värsta delen. Jag lyckas alltså vrida runt nyckeln så pass att jag bryter av nyckelstackarn. Så halva nyckeln sitter kvar i låset. Har gått av precis rakt av. Det är stört omöjligt att få ut nyckeldelen.

Ropar på Jonas i panik, som blir ordentligt less (milt sagt). Tur i oturen har Jonas källarnyckeln på sin knippa. Så vi kunde komma in den vägen istället.
Historien fick ett lyckligt slut när jag frågade vår granne om han kunde hjälpa mig få ut den. Tänk att det gick. Jag som försökt med allt jag kunde tänka på!

Men alltså frågan är, hur länge har man amninshjärna? När går det över! Går det någonsin över? Eller är jag dömd att tappa bort och förlägga saker i all evighet? Dessutom är jag portad från Max av Jonas.

Sen min kusin Anneli tog över "Festprissen", nu "Nya Festprissen", så har jag fått äran att modella lite åt henne. Eller ja, ställt upp som utfyllnad åt lite olika bal och brudklänningar. Jättekul kan jag lova!!

Men roligast var nog den jag fick fotas i sist. Dels för att den var så himla fin men också för att den var ganska dyr. Gissa om jag kände mig lyxig som fick ha den på mig.

Barnen följde med under fotograferandet och Villgott agerade fotograf med hjälp av min mobil.
Så fotografen på detta kort är han.
Klänningen hittar ni alltså hos Annelie på Nya Festprissen!

Ja så har Mollie blivit inskolad på förskolan. Det var fruktansvärt till en början, för mig alltså! Jag velade fram och tillbaka och ena dagen tyckte jag det var en bra idé för att i nästa helt ångra mig.
Men dagen för inskolningen kom och gick.

Nu har hon varit på förskolan i snart en månad och det går ganska bra, för mig alltså! För Mollie har det gått finfint hela tiden. Jag vill gärna tro att det har att göra med att vi hade möjligheten att ha en lååång inskolning med mig närvarande mycket, efter några dagar satt jag i deras fikarum istället för att åka hem och fanns på så vis tillgänglig de få gånger det var något.
När det var dags att "lämna" henne var hon trygg med lokalen, kompisarna och personalen. Skönt!

Dessutom känns det bra att jag skolade in henne nu, så hon fick en mjukstart med några få timmar per dag. Istället för att kanske måste börja på heltid direkt. Det hade jag aldrig klarat av!!

Villgott älskar att hon också är på förskolan, han träffar henne sällan ute på gården men ibland springer han tillsammans med sina kompisar till hennes fönster och kikar och vinkar till henne.

Villgott förresten, han riktigt längtar tills jag ska börja jobba. Så att han ska få äta mellanmål på förskolan. "Ska du inte börja jobba snaaaart? Så jag får äta mellanmål!!" Ja, där får man... :P

Om man vet vad man vill ha, verkligen vill ha, så kommer det när tiden är inne.
Det, plus att jag är en jäkel på att gå på arbetsintervjuer ;)

Jag har alltså "fått" ett nytt jobb (igen, borde ha någon form av rekord här).
Den här gången ska jag städa på det nybyggda hotellet Elite som ligger nere i hamnen.
Jag har fått en 75% tjänst, precis som jag ville. Så skönt med städjobb!!
Fast jag vet ju inte riktigt än vag det innebär, men det visar sig snart då jag smygbörjar redan nästa vecka. Skulle skrivit på papper redan idag men jag tog mig knappt upp från sängen.

Men det bästa, är att jag förhoppningsvis kommer att kunna pussla ihop dagarna så att barnen inte kommer behöva gå heldagar på förskolan. Vissa dagar blir kanske lite längre, men vissa dagar blir istället desto kortare. Dessutom kommer de kunna vara helt ledig ibland om vi vill det.

OBS! Bilden är definitivt inte från idag!
Men ville liksom ha en bild då jag såg glad ut!!

Men hej!
Jag har legat i sängen hela onsdag, torsdag och här ligger jag fortfarande idag, fredag.
Jag är så less på att ligga här men jag har åkt på något märkligt virus.
Feber och huvudvärk, inte kul. Nu är jag mest helt utmattad. Orkar knappt lyfta på en arm. Än mindre orkar jag äta, åt inget på hela onsdagen och lyckades trycka i mig en bit burgare i går, hoppas på vändning idag. Ni skulle se vad sjuk jag ser ut! Insjunkna ögon och allt!

Men det är tur i oturen jag blev sjuk den här veckan. Jonas har ledigvecka denna vecka, så han slipper ta ledigt för min skull iallafall. Däremot är jag oerhört bitter för att jag skulle bli sjuk just nu. Vi har nämligen planerat in en heldag/kväll imorgon jag och Jonas. Vi tänkte åka på relaxen/spa, äta middag och barnen ska sova borta. Jag VÄGRAR missa det! Vägrar!!!

I tisdags hade vi vårat allra första "riktiga" SH'BAMpass. Jag hade legat i feber hela dagen innan och hela natten så jag var riktigt matt och trött, av den anledningen höll Emmy i hela passet och jag stor bredvid som stöd. 😁

Ikväll är det dags för pass nr 2. Jag mår bättre, dock otroligt frusen, så ikväll ska jag väl lyckas hålla i några låtar iallafall.

Ja inatt hade jag och Mollie ett uthållighetskrig. Det höll på mellan 23-02,30 typ. Sen gav hon upp. Mollie - Mamma 0-1. Men däremot vaknade Villgott klockan 03 och ville gå på toa. Såklart vaknade Mollie av det. Så började vi om...

Idag är vi något trötta och sura, jag och Mollie. Men nu är vi i bonäset för ett litet miljöombyte. Kan behöva ladda batteriet inför ieftermiddag då vi ska träna inför SH'BAM releasen som smyger sig på.

Idag är det mössa som gäller!
Jonas hade köpt en snygg svart som jag ville "låna" ( han har tappat bort de flesta snygga jag haft) men se det gick inte. "Du har för stort huvud" - sa han!
Så det får väl bli min gamla vanliga då.

Förra året åt jag inga semlor, för jag hade bestämt mig för att inte äta socker just då. Därför tänkte jag liksom suga på den här karamellen extra länge iår.
Idag satte jag igång min nya vän Mrs Kitchen Aid och gjorde en bulldeg.
De blev gött!! Det kan jag lova!!