Gammalt inlägg del:3

"Att vara arbetslös är ett heltidsjobb" - Sa farbrorn på arbetsförmedlingen.
Jaha sa ja och såg genast framemot några veckors slappande och ledig tid.
Tänk vad mycket saker jag kan göra nu, åka och hälsa på folk, städa alla skåpar som snart sprängs av alla saker som ligger där och riktigt ta hand om mig själv.
Men framförallt hade jag tänkt att jag skulle bli världens bästa hemmafru, en sån som alltid har maten färdig när själva mannen i huset kommer hem. En sån som städar varje dag och bakar små kakor och bullar som man kan ha i frysen som är full med plats för den är redan avfrostad.
En sån hemmafru tänkte jag bli, med rutigt förkläde, kjol, uppsatt hår och framför allt inneskor.
Jag har nämligen sett på TV att dom har det, hemmafruarna alltså.
Men ack så fel jag hade. Ja iochförsig så hade farbror arbetsförmedling helt fel, att vara arbetslös är inte alls ett heltidsjobb. Man får iallafall inte betalt som om det skulle vara det. 

Sen det här med att man skulle klättra på väggarna, att man skulle vara så less på att vara ledig att man skulle ta vilket jobb som helst. Någon sådan känsla kan jag då rakt inte känna. Jag tycker att det är herrdags att vara arbetslös. Visserligen får man inte ut full lön (fick visserligen mer än jag trodde) men jag får ju himla bra betalt med tanke på att jag inte gör någonting alls.  

Men då var det ju själva hemmafru-planen. Den gick käpprätt ner i diket.
Mina första lediga (arbetslösa) dagar gav jag mig friheten att sova ut och bara känna av ledigheten.
"Hemmafrujobbet kan jag ta i slutet av veckan" - tänkte jag.
Men slutet av veckan sovdes bort och Jonas konstaterade att jag var väldigt bra på att vara arbetslös.
"Nästa vecka, då. Ja DÅ börjar mitt liv som hemmafru." Jag planerade matlistor, matinköp. Vad som behövde städas och vilken tid på mornarna jag skulle behöva kliva upp för att ha färskt bröd färdigt.
Ville ju helst hinna med en promenad innan frukost också.
Men någon innom mig hindrade mig från att orka kliva upp på morgonen.
Vid 12-13 tiden drar jag mig ur sängen, fortfarande med täcket runt om mig såklart. Sätter mig i soffan, zappar lite på TV:n konstaterar att jag skulle behöva städa lite. Slumrar till, vaknar av att mamma ringer och säger "visst är det tråkigt att vara arbetslös? Du MÅSTE skaffa ett jobb".
Mm, säger jag och lägger på. Tråkigt, arbetslös? Näe någon sådan känsla har fortfarande inte intagit mitt sinne.

Nu har jag varit mellan två jobb (det låter bättre) i snart 7 veckor. Hemmafru-jobbet ligger fortfarande i diket och skräpar. Jag har fortfarande inte på mig något rutigt förkläde heller inte någon kjol. Defenitivt inga inneskor (vad tänkte jag egentligen? Jag gillar ju inte ens att ha på mig sockar, strumpor ELLER håsor).
Varför i hela fridens dagar skulle jag då vilja ha på mig ett par inneskor, som jag dessutom inte ens äger.
Näe, jag trivs nog bäst i mina sköna, bekväma byxor, barfota och alldeles underbar ändå.

Näe nu ska jag nog städa, eller kanske sova. Får se vad som känns bäst.
Och till dig Jonas, jag SKA bli en bra hemmafru,den dagen jag har lärt mig att använda inneskor. 
Dessutom passar jag inte i varken förkläde eller kjol.
Du kan väl vara min hemmaman istället?
Du lagar mycket godare mat än jag, fastän du tycker om lök bisarrt mycket. Puss på dig.

VÄrldens bästa dröm (gammalt inlägg del:2)

Jag befann mig på Coop och skulle handla. När jag kom fram till kassan och skulle betala saknades det 1 krona. Jag sökte och sökte i min jacka som bara har 4 fickor. Kassörskan gick tillochmed ifrån kassan för att titta på när jag sökte. Kön växte och jag sökte. Detta tog ca 10 minuter, det sjukaste var att jag hittade både tior och femmor men jag var tvungen att ha en krona prick. Tillslut hittade jag en krona och fick gå därifrån. När jag var på väg till gröna faran så ser jag att det sitter 2 barn i bilen som är en väns barn. Jag säger till dem att inte väcka killen i baksätet som har legat där i 2 månader och sovit. Jag börjar även fundera om han är död. Men rätt var det var så vaknade han och ville köra bilen. När jag packade in varorna i bagaget så är det en anka och en JÄTTE stor skalbagge där så jag vägrar packa in någonting. Istället för sovande killen göra det medans jag ska hämta tvätten som jag tydligen glömde inne på Coop. Det är bara sockar och trosor som jag tvättat och hela vägen till bilen tappar jag någonting. Så jag måste böja mig ner och ta upp det och tappar såklart någonting annat. Det är så frusterande så jag håller på att sprängas men ändå fortsätter jag att plocka upp sock efter sock om och om igen. Det proceduren tar säkert 15 minuter och hela tiden stressas jag för att jag ska tydligen också spela en fotbollsmatch. Tillslut kommer det fram en gubbe och säger att det är hans tvätt. Han kände ingen de svarta sockorna och trosorna. Men jag vägrar ge honom någonting förrutom en sock som ligger på marken. Tillslut var jag så arg så jag struntade i de som låg kvar och gick till bilen och slängde in alltsammans. Sen fick sovande killen köra därifrån. Ifrån coop, ifrån snuskgubben, ifrån skalbaggen och ifrån ankan. Sen körde vi in i alneskolansgympalokal och där vi jag och hela min gamla klass när vi var 7 år.