Idag är igår imorgon

Åh va jag hoppas att det blir fint väder imorgon. Jag känner för en riktigt fix och städdag.
Fixa det sista på tomten inför vintern, höststäda huset (källaren om det hinns med).
Åka en sväng på Rusta/Jysk och inhandla en klädställning, vädra kläder, städa garderober, rensa Villgotts rum,
möblera om i skåparna i köket...Hinner jag det på en dag? Med Villgott och Mollan hemma?
Dessutom ska jag jobba imorgonkväll, hur har jag tänkt? Men allt är ju möjligt, bara man vill. Idag vill jag ju, vi får väl se vad jag vill imorgon. ;)

Näe, nu måste jag nog gå och sova.
Min klocka har inte ställt om sig än. Jag är dödstrött.
G´natt

What to it takes?

IKEA då?
Vi shoppade inte loss, dels för att jag glömt börsen (hej klant!) och dels för att vi hade
båda barnen med. Jag var nog den enda som var där båda mentalt och fysiskt ;).
Jag hittade en massa saker men det var mest smått och gott som följde med hem.
400 värmeljus tex, perfekt! Hade köpt ännu fler om jag hade haft mitt IKEA family kort med mig (då fick man extra bra pris på dem).
Sen blev Villgott akuttoksugen på att leka med sina bilar hemma.
Han kunde omöjligt tänka på något annat än att åka hem och leka. Så vi hoppade in i bilen och åkte hemåt.
Mollan var vaken nästan hela vägen, helnöjd satt hon och jollrade medan Villgott upprepade samma mening hela tiden "jag vill åka hem och leka med mina bilar", "jag vill åka hem och leka med mina bilar" om och om igen hela vägen hem.

Det här köket ville jag kånka hem, det fick stanna kvar i Sundsvall.

Bild från IKEA

Matakuten

När jag var liten, alltså jätteliten, åt jag nog det mesta.
Men sen en dag, hos en dagmamma, blev jag tvingad att sitta kvar när jag inte ville äta upp allting.
Jag fick sitta kvar jättelänge. Kommer ihåg att det blev mörkt ute och att någon kompis gick hem.
På tallriken låg det grönsaker från en såndär grönsaksmix. Bönor, kokt morot och ärtor, ni vet.
Tillslut åt jag upp och kräktes. Sen dess gjorde jag någon form av matvägran.
Jag ville inte äta grönsaker och blev allmänt skeptiskt mot mat.
Det har resulterat i att jag nu för tiden är dålig på att smaka på ny mat och att jag fortfarande säkert 23 år senare inte äter grönsaker.

Äter du inte ens gurka? Brukar de flesta fråga, och nej, jag äter inte ens gurka. Gurka känns som en meningslös grönsak att lära sig äta om jag nu ska lära mig äta någon. Innehåller inte gurka typ bara vatten?
Jag har gjort ryck och försökt lära mig äta olika sorters grönsaker, men varje gång känns det som att jag ska kräkas. Det växer i munnen på mig och jag kan inte tycka att det smakar gott.
Broccoli har vi ofta i maten och det går att äta om jag liksom inte tänker på att jag äter det.
Morot har jag lärt mig äta, ungsrostad. Spenat tycker jag om I maten. En grillad majskolv kan jag trycka i mig också. Men grönsaker otillagade går inte ner. Isbergssallad snurrar bara runt i munnen på mig och det känns verkligen som att jag äter gräs.

Sås lärde jag mig äta i tonåren, hemma hos brorsan. Innan dess åt jag nästan aldrig sås.
Chips lärde jag mig äta hemma hos en kompis när jag var typ 12. Min första pizza åt jag (inte särskilt förtjust) med bara ost på. Skinkan halkade omkring på pizzan och gången därpå blev jag tvungen att ha ost på för att skinkan skulle ha något att fästa i. Än idag äter jag gärna pizza med bara ost och skinka på, även om jag lärt mig äta fler tillbehör.

Svamp älskar jag, svampsmaken alltså. Kantarellsås är en av mina favoriter. Men jag har inte lärt mig själva konstistensen på svamp. Vi gjorde kanterellsoppa för något år sen och det tyckte jag funkade annars har jag inte lärt mig äta soppa heller. Dock är en av min och Jonas mål att vi ska äta soppa en gång i veckan. (ska bli spännande)

Jag kämpar ofta mot det här, att det finns så mycket saker jag inte tycker om/väljer bort. Det är inte särskilt accepterat att man inte äter grönsaker. Jag tycker om en massa saker och äter gärna men det finns också saker jag inte lärt mig äta. Jag önskar verkligen att jag tyckte om grönsaker, sallader och sånt men jag vet inte hur jag ska råda bot på att jag bara vill kräkas när jag äter det. Jag brukar skämta om att det är min dagmammas fel, men ska sanningen fram så tror jag ändå att hon har en liten del i det hela.
Därför har jag en enormt stor förståelse för Villgott när han säger att han inte vill prova eller smaka, eller att han inte tycker om. Jag VILL verkligen inte att han ska bli likadan som jag. Jag vill verkligen att han (och Mollie såklart) ska vara nyfikna på mat och vilja smaka på massa olika saker.

Jag försöker att inte göra så stor grej av just grönsaker för Villgott, att inte dela upp mat och grönsaker i två läger utan att allt liksom är mat. Väljer han bort potatisen en dag, grönsakerna en dag och något annat en dag är det OK för mig.
Han äter sällan grönsaker till maten, vi har faktiskt sällan grönsaker till maten. Jag brukar försöka att slänga ner det i maten istället. Så att det blir en del av det vi äter. På såvis så kan jag råka få mig en eller annan gröngrej med. Sen brukar jag försöka trycka i honom broccoli, morötter och gurka medan vi lagar mat så vet man att han fått i sig någonting iallafall.


Det här med mat har liksom varit och är så laddat för mig, det är en sån stor "grej".
Det är inte lätt, det här med mat. Särskilt inte nu, när man blivit så medveten vad det är och inte är i mat.
Det ska vara eko, reko, kravmärkt, fairtrademärkt, närproducerat, klimatsmart, fritt från det ena och det andra.
Om man som jag, inte vet. Hur ska man då göra? Varför fick jag inte lära sig sånt här i skolan?
DET hade varit bra, istället för den där värdelösa kursen i arbetsmiljö och säkerhet jag gick i gymnasiet.
Det hade jag velat lära mig istället för hur man ställer in sin kontorsstol på rätt sätt.
Få veta hur man kan tillgodose sin kropp rätt saker för att man ska må bra istället för att veta hur man ska ha datamusen för att slippa musarm.