Tack!

Har ni sett det här?
-
Jag har, som så många andra, haft några lärare i mitt liv som
satt avtryck i mitt liv.
-
Anna-Lena. Vår fina lärare Anna-Lena som vi hade från första klass
till femte klass då hon, otroligt sorgligt, gick bort i cancer.
Anna-Lena var en fantastisk lärare som verkligen brann för sitt jobb. 
Hon lärde mig massa bra saker. Saker som jag kan tänka mig inte stod med
i läroplanen. Men saker som har följt med mig hela livet.
När hon låg på sjukhuset under sin sjukdomsperiod skrev hon brev till
oss alla i klassen. I mitt brev skrev hon bla, att hon tyckte att jag skulle jobba som
barnprogramledare. En ny "Björne". Eftersom att jag både var en stjärna och snäll. 
Jag skickade med en "turbrosch" som hon skulle använda för att bli frisk.
-
I högstadiet var det få lärare som lyckades få min respekt.
Men där fanns en. En mattelärare, Dan, fick MIG som gått i "muppgrupp" sen mellanstadiet
att tycka att matte var kul och faktiskt förstå hur man skulle tänka.
Under den årskursen han hade oss i "muppgruppen" så hade vi allihopa förstått ALLT vi lärde oss. 
Dessutom tyckte vi att det  var riktigt kul! 
Dessvärre var han bara på vår skola i ett år. Gissa hur det gick för mig i matte
när han försvann? IG...
-
Det fanns yttligare en lärare som finns i mitt minne.
Monika min svenskalärare. Jag HATADE henne. Verkligen! Hon var så otroligt irriterande att jag fick
skavsår bara att tänka på henne. 
Men hon gillade mig iallafall, även fast jag svor och skrek åt henne.
Hon tyckte om sättet jag skrev på. Hon gav mig nästan alltid MVG i alla uppsatser jag skrev.
Hon förstod att mitt sätt att uttrycka mig på var i skrift och lät mig skriva uppsatser
istället för andra uppgifter som de övriga klasskompisarna fick göra.
-
I gymnasiet får jag ju skicka ett cybertack till min mattelärare Håkan. 
Håkan var ingen vidare bra mattelårare, inte för en sådan som mig iallafall.
Men en sak förstod han. Det var att matte inte var min grej. 
Så istället för att ge mig underkänt i matte, som jag kanske förtjänade,
så gav han mig ett litet G. Så att jag iallafall skulle få ett slutbetyg.
"Du har iallafall varit på lektionerna" sa han till sitt försvar.
Han förstod att jag brann för något annat.
-
Sen såklart! Min fantastiska teaterlärare Teresa! 
Hon dök upp som en räddande ängel efter att vi haft en mardrömslärare i teater. 
Hon lärde mig otroligt mycket om både mig själv och också om andra. 
Med Teresa hade vi teater både fysiskt och psykiskt. Jag älskade det! 
Hon fick oss att gräva in i våra egna huvuden och hjärtan och hitta både smärta och glädje. 
-
Jag har inte alltid varit någon mönsterelev. Jag tröttnade fort och kunde inte fokusera om det 
inte var jätteintressant. I "lekis" blev jag tillsagd att jag pratade för mycket och blev förvisad till ett eget
bord, där jag bröt isär alla kritor, som hämnd. 
När jag blev äldre var jag ifrågasättande, arg och inte jätteofta närvarande. 
Men det har som ni ser ovan, funnits några som lyckats trollbinda mig. 
 
(gammalt kort från gymnasiet. Vi är esteter i banandräkt (såklart) och en mås)