Jäkla bil!!

Åh vilken misär! Ja det här med bilen alltså. Allt som kunde bli fel har gått fel. Ingen hade lämnat in nyckeln till polisen , inte låg den runt parkeringen heller. Tog med Villgott för att titta på när bärgaren öppnade bilen men efter en timme inser vi att han inte kan få upp dörrarna. Inte kan han bärga bort bilen heller. Så den står fortfarande kvar där jag lämnade den. Det krävs 10 arbetsdagar för bilaffären att få fram en ny nyckel och båda våra nya bilstolar är inlåsta i bilen. Som tur är har vi fått låna en stol till Mollie och tagit fram villgotts gamla. Dessvärre kommer vi ju inte ankan. Men han har hittat ett substitut sålänge...

Ont i hjärtat!

Så arg, så arg!!! Med bilen parkerad och låst inne i stan. Utan nyckel och utan reservnyckel, ja då jäklar blir man arg! Ja, det var det som inträffade mig och barnen igår. Där stod vi. Jag, panikslagen och Mollie, som inte var på letarhumör. Villgott, han var det mest synd om. Han kunde inte riktigt förstå varför jag inte bara tog fram bilnyckeln. Jag försökte förklara att den var borta, att den kanske skulle dyka upp. Men att i värsta fall så var den spårlöst försvunnen eller tillochmed stulen, det var inte så lätt att ta in för världens finaste nyblivna fyraåring. Att dessutom måsta berätta att han älskade älskade anka, som han inte varit utan en enda dag hela sitt liv OCKSÅ ligger inlåst i bilen tillsammans med ALLA hans bilar, DET var inte kul. Oj vad besviken han blev och fortfarande är. " jag saknar min anka" säger han hela tiden. Igår sovde han med en utav Mollies snuttar och ikväll hand han lånat ett gosedjur av mormor och morfar. Men, "den är inte min anka" säger han. Snälla snälla, säg att nyckeln ligger på polisstationen på måndag. Ni håller väl en tumme?