My hair!

Alltså mitt hår. Jag vet inte hur många inlägg jag skrivit om mitt hår. Förmodligen 100-tals. Men det är för att mitt hår är hälften av mig. Mitt hår betyder sjukt mycket för mitt välbefinnande, och visst är det tragiskt att det ska vara så. Men det är bara att acceptera och inse att det är bara så... - I januari 2011 klippte jag av mig mitt hår REJÄLT! Jag rakade av mig hälften och kapade resten. Det är lite mer än 1,6 år sen. I 1,4 år har jag klagat, suckat, gnällt och väntat på mitt hår. Stackars Jonas som får lyssna på eländet. Nu börjar det kännas bättre, men helt bra är det inte än. Därför fuskar jag lite nu och då med löshår, det är tur att det finns. - Vad vill jag få sagt? Får jag för mig att göra något drastiskt, så se till att jag låter bli mitt hår iallafall!

Kommentera här: