Ont i hjärtat!

Så arg, så arg!!! Med bilen parkerad och låst inne i stan. Utan nyckel och utan reservnyckel, ja då jäklar blir man arg! Ja, det var det som inträffade mig och barnen igår. Där stod vi. Jag, panikslagen och Mollie, som inte var på letarhumör. Villgott, han var det mest synd om. Han kunde inte riktigt förstå varför jag inte bara tog fram bilnyckeln. Jag försökte förklara att den var borta, att den kanske skulle dyka upp. Men att i värsta fall så var den spårlöst försvunnen eller tillochmed stulen, det var inte så lätt att ta in för världens finaste nyblivna fyraåring. Att dessutom måsta berätta att han älskade älskade anka, som han inte varit utan en enda dag hela sitt liv OCKSÅ ligger inlåst i bilen tillsammans med ALLA hans bilar, DET var inte kul. Oj vad besviken han blev och fortfarande är. " jag saknar min anka" säger han hela tiden. Igår sovde han med en utav Mollies snuttar och ikväll hand han lånat ett gosedjur av mormor och morfar. Men, "den är inte min anka" säger han. Snälla snälla, säg att nyckeln ligger på polisstationen på måndag. Ni håller väl en tumme?

Kommentarer:

1 Mary:

Vi håller alla tummar vi har här hemma. Det blir iaf åtta stycken!! :)

Hoppas den kommer fram så att ankan kommer ut! Skulle Vildes kanin försvinna vet jag inte vad vi skulle göra. Tur är väl att vi har två extra kaniner, skitiga och redo att hoppa in om originalet skulle hamna på villovägar. Men skulle de också försvinna så är det k ö r t !

Kommentera här: