Uppvaknandet!!

Idag när vi tog en promenad, jag och Jonas, såg vi en krock. En bil dammade rätt in i sida på en annan bil. Eftersom vi var där så stannade vi och kollade läget med alla. Jonas lämnade uppgifter till polisen och jag försökte prata och kolla av med de som åkt och kört bilarna. (får tacka de 3 åren vi agerat "offer" vid en olycksplats, på gymnasiet, åt ambulansen). Det var ingen som var allvarligt skadad utan de flesta var chockade och några klagade över nackont.
Efter ambulansen anlänt så vandrade vi vidare...

Men tanken på händelsen har inte släppt mig på hela dagen. Det går SÅ FORT. Ena sekunden är du på väg hem från affären och andra smäller en bil rakt in i sidan på din, för att i den tredje sekunden ligga på sjukhus (om du har sån "tur"vill säga. Vi vet ju också vad den värsta utgången kan bli)
Det spelar ingen roll hur försiktig du är eller hur sakta du kör, det är inte bara upp till dig utan det kan vara vem eller vad som helst som smular sönder ditt liv på 1 eller 3 sekunder.

Livet är så skört! Vi lever bara här och NU!! Hur uttjatat det än må vara så MÅSTE vi ta vara på varje sekund för den kommer inte åter. Är det lönt att klaga och gnälla på ALLTING. Ska vi slösa tid på att kommentera alla runt omkring oss? Orkar vi bry oss om vad andra ska tänka och tycka? Borde vi verkligen lägga någon värdering på vad andra anser vi ska göra eller säga? DU lever DITT liv just NU och INGEN annan kan göra det åt dig!

Imorgon tänker iallafall jag ta med mig min fantastiska familj ut i skogen. Lukta på naturen. Titta och känna på allt fantastiskt vi har runtomkring oss, ladda upp med lite livskraft och bara vara. Just här och just nu!!!

Kommentera här: